Lite trött

Sitter i soffan och lyssnar på G's gråt, en kille som är supertrött men vill inte sova. För när man sover kan man gå miste om något roligt.
Och när man själv är trött eftersom G vaknat flera gånger under natten och varit ledsen så har man inte tillräckligt med tålamod.
Så det slutar med att man känner sig som världens sämsta mamma eftersom man tyvärr inte har samma tankar som handlingar. Fast det är väl tur att det inte är tvärtom.
Man försöker trösta och vara lugn medans man tänker att hur svårt kan det vara att somna??

Han vaknade vid 7 och var iom att han sovit dåligt inte riktigt utsövd från början så tröttheten kom lite väl snabbt nu inför fm luren.

Men nu sover han iaf efter 30 min kämpande från bådas sida men åt olika håll. Hoppas att han kan sova en timme nu så vi har en pigg å glad kille till eftermiddagen.

Ser fram emot helgen för att få sova en hel natt, var ju 2 v sedan det hände och det känns i kroppen. Nog för att G sover bra normalt på nätterna så vi har haft tur på så sät. Men när det blir onormala nätter (som det oftast blir ngn gång per vecka) så blir det ju kännbart.
Vi ska testa att B tar nattpassen och jag går upp med G på morgonen så B får sova ngn timme till då. Får se hur det funkar.

Annars i helgen så ska vi köpa gran, äta middag hos G gudmor, ev hämta lite grejer hos farmor å farfar, handla julmaten, och så klart babysim = )