I fredags lämnade jag Sthlm C vid 9,20 och begav mig norrut för att möta upp T vid Hagsta kl 11.
Gasar på som jag brukar och njuter av det vackra vädret, min underbara hoj och den lugna trafiken.
När jag passerat Uppsala och den nya E4:an ligger framför mig med en
bred,
rak och nästan
tom 120 sträcka så kan jag inte stå emot.
Börjar gasa mer till
140, 150,
160, 170,
180. När jag passerade 160 så var tanken att se vad hojen har att ge men när jag kom upp till 180 så kände jag att nä det räcker gott för mig och saktar ner igen.
Eftersom kåpan är rätt liten så hadejag krypit fram lite för att få bort den värsta vinden. Då ser man inte backspeglarna, så jag flyttar mig för att ta en titt i dom.
Ser då några hojar och min tanke är - Vilka idioter som gasar på ännu mer än mig och ska om.
Flyttar mig till högerfilen och när första hojen kommer upp vid min sida så börjar mitt hjärta banka så fort och hårt det bara går. Och hade jag varit skitnödig så lovar jag att det säkert skett en olycka.
För det är nämligen MC snutar, ser hur mitt körkort får vingar och undrar om jag någonsin kommer att få se det igen. Börjar snabbt räkna och kika på hastighetsmätaren, 174 visar den alltså
54 km/h för fort. Kan inte vara bra!
Är helt inne på att slå på blinkersen och köra åt sidan när han passerat mig med ett par meter och undrar även varför dom inte slagit på blåljusen.
När han då börjar vifta med handen att jag ska sänka farten så tar det inte många sekunder för mig att komma ner till 125 km/h och när han då gör tummen upp får jag nästa chock.
Sen gasar han på och hans kollegor, dom är inte mindre än
5 st MC snutar som legat i arlset på mig!
Dom drar alla förbi och jag ligger kvar i mina 125 km/h och undrar vad det var som hände! Varför står jag inte vid väggrenen och tar emot böter och en utskällning och ser hånleenden från de bilister som jag kört om?
Resten av sträckan upp så låg jag snällt i max 130 km/h och likaså på vägen hem. På hemvägen så kör en röd kombibil om mig i ca 150 km/h och ca 5 km efteråt står dom vid väggrenen med en civilbil med blåljus bakom sig.
Då tackar jag återigen min lyckliga stjärna att de snutar jag hade bakom mig hade annat att göra än att ge mig böter och ev andra straff man kan få för den kraftiga fortkörningen.